Såg en överkörd räv idag. Varje gång man åker en lite längre sträcka (typ någon mil eller längre) så ser man alltid dessa stackars överkörda djur, rävar, grävlingar, harar, mårdar, rådjur, ja, de flesta sorter går att hitta blodiga vid vägrenen. Det är så himla sorgligt egentligen, fast man knappt reagerar längre.

 

Brukar föreställa mig djuren som människor, tänk om det vore människor som låg där blodiga och krossade på vägen. Då skulle alla åtminstone reagera, då skulle man stanna, då skulle man ringa ambulans, polis och allt det där. Då skulle man kanske skrika, kanske gråta. Då skulle det förmodligen skrivas om det i tidningen. Men vem bryr sig om den lilla räven som inte längre lever?

 

Det värsta är djur som fortfarande ligger kvar mitt i körfältet på motorvägen och gång på gång på gång blir krossade av tunga bilar och ännu tyngre lastbilar, hur den en gång så vackra och levande räven till slut förvandlas till en enda stor blodig fläck. En blodig fläck som kanske ger mat till en och annan hungrig skata.

Förlåt för att det blir äckligt och hemskt. Men det är tyvärr så mycket som är det när det kommer till djur. Ibland måste man påminna sig själv om det. Allting är inte gulligt, allting är inte sådär äckligt sött som lammet i Lambireklamen. Vi människor gör så mycket hemska saker mot djur, så enormt många djur dör på grund av oss människor.

Det är inte lätt att vara djur och dela planet med oss människor, kanske blir man överkörd, kanske slaktad, kanske skjuten, kanske plågad, kanske vanvårdad. Ja, gud vet allt. Vi borde skämmas. Ibland.

Har ingen passande bild till det här inlägget. Och det kanske är tur det egentligen.