Det är vad som stod på schemat idag. Kloklippning. Frågar man marsvinen vad de tycker om det så svarar de förmodligen: "Usch, fy och blä". Eller nej, de skulle snarare svara med en massa obegripligt kuttrande och kurrande. Men ni fattar. Klotången är ingen favoritpryl direkt.

 

Lobster är faktiskt ganska lugn när man ska klippa, inte förtjust, men lugn. Han liksom sitter där i mitt grepp och ser sur ut, men låter mig göra det som måste göras, åtminstone på baktassarna. När det kommer till framtassarna är han lite knivigare, där tycker han att man måste få sprattla åtminstone lite grann.

Lali brukar ofta pipa när jag klipper. Och varje gång han piper lite sådär lagom hjärtskärande blir jag övertygad om att: "Gud nej, nu måste jag ha klippt i pulpan! HÄMTA POTATISMJÖLET!" (Potatismjöl är "blodstoppande" om ni nu undrar vad tusan jag ska med potatismjöl till) Men nej, inte minsta lilla droppe blod den här gången heller. Det är bara Lali som är gnällig.

Men det är samtidigt fullt förståeligt. Hade en gigantisk jätte som väger typ sextio gånger så mycket som mig kommit med en klosax större än min hand och klippt av mina naglar så skulle jag inte precis varit coollugn.