Det är inte bara människor som har dåliga vanor. Mitt marsvin Lali har definitivt en dålig vana, åtminstone i mitt tycke. Han ska jämt och ständigt gnaga på pipen till sin vattenflaska. Det spelar ingen roll om jag gör mig det ganska stora besväret att traska ut i skogen och plocka hem fina grenar åt honom. Grenarna rör han knappt. Men pipen till vattenflaskan är förstås helt OEMOTSTÅNDLIG, den går alldeles utmärkt att gnaga på alla tider på dygnet. (Men allra helst på nätterna när matte ska sova förstås)

Och ljudet. Ljudet är hemskt. Det går inte att med bokstäver imitera det ljud som uppkommer när ett marsvin biter på pipen till en vattenflaska. Men hemskt är en ganska bra beskrivning, outhärdligt, fruktansvärt. Speciellt när man ligger nerbäddad under täcket och precis håller på att somna. Men plötsligt är man KLARVAKEN. Hundratrettio decibel (nåja, känns som det) av det mest irriterande ljud som finns ringer och tjuter i öronen. Man har bara lust att skrika: "TYST LALI, SNÄLLA RARA DU VAR BARA TYST!" Men jag vet att han ändå inte skulle förstå, kanske skulle han istället bli sådan att: "Oj, matte, är du vaken? Då har du väl någon mat åt oss?" Och sedan är tiggeriet igång, ni marsvinsägare vet – oui, oui, oui, oui!

Måste skaffa mig ett par öronproppar snart känner jag.

 

En bild på den skyldige.