Jag kan inte fatta det. Helt otänkbart och fruktansvärt. Lilian är död. Min fina Lilian som har funnits hos mig sedan dagen hon föddes. Det är så hemskt och jag fattar ingenting, hon var så pigg, visade inga som helst tecken på sjukdom, hade inga synliga tumörer. Sent igår kväll hittade jag henne bara liggande kall och livlös. Usch, jag är så ledsen, det finns verkligen baksidor med djur också. Det är alltid lika sorgligt när de dör, alltid så konstigt, så tomt, så... fel. Fruktansvärt fel. Man önskar att de kunde få finnas för alltid, i all evighet.

Sedan är det så synd om stackars Pascal, han är nog minst lika chockad som jag. Och ledsen. Och ensam. Verkligen ensam.

En gammal bild på världens vackraste, saknade tjej. Nu hoppas jag att hon har det bra, att hon får skutta runt på små moln tillsammans med sin mamma och pappa. Att hon får äta mängder av solrosfrön, mandlar och cashewnötter varje dag.