Bestämde mig precis lite halvt impulsivt för att skaffa en blogg åt mina djur.
Har insett att det knappt finns några bloggar jag är genuint intresserad av. "Nya sminkväskor!" skriver Kissie, "Skokorg" skriver Kenza. (Vad tusan är en skokorg egentligen!?) Väskor. Smink. Skor. Kläder. Nagellack. En och annan resa. En och annan fest.

Visst, jag kan medge att det inte låter så illa. Men ständigt denna avsaknad av någonting väldigt viktigt. Vadå? Jo, DJUR såklart. Jag har marsvin, gerbiler och till sist en hamster. Och jag älskar dem. Ja, jag vet att älskar är ett starkt ord som man inte ska överanvända, det är därför jag använder just det ordet. När det kommer till mina djur snackar vi verkligen inte om någon "överanvändning". Då är älskar precis rätt ord. Hunda procent korrekt. Jag älskar mina djur.

Kan man verkligen älska ett marsvin? Eller EN RÅTTA? För många är det säkert otänkbart. Men ja, det kan man. Absolut. För mig är inte smådjur några äckliga skadedjur, för mig är smådjur älskade familjemedlemmar. Jag har skapat bloggen för att bevisa för världen (nåja, för min lilla läsarkrets) att det går att blogga om djur som ofta blir anklagade för att vara tråkiga, anklagade för att bara sitta i sin bur och vara ohanterliga, anklagade för att sakna personlighet, ja, jag vet inte allt dumt och falskt jag har hört.

Kan man blogga om nagellack så kan man blogga om marsvin. Så det så.